Terrorrädsla sprider sig i Sverige vilket leder till att polis arbetar extra och vaktbolag rekryterar. Detta är förståeligt efter terrorattackerna i Paris som både känns nära och är en symbolisk attack på frihet och demokrati.
"Jag ska skriva ett blogginlägg om terrorism."
"Men du kan ju ingenting om terrorism." försöker min ödmjukande hustru hindra mig. Och hon har givetvis rätt i både sak och i princip - man ska undvika att skriva om sådant man inte kan. Men tyvärr verkar det ju inte hindra andra människor från kläcka ur sig inlägg och artiklar åt höger och vänster. För att i någon mån ändå hålla mig inom mitt eget begränsade kunskapsområde så tänkte jag jämföra terrorism och cancer.
För det enda som skrämmer människor mer än blodtörstiga daesh-krigare är cancer. Mitt under brinnande flyktingkris, terrorattacker och idol-uttagningar så har ändå cancer-larmen sin självklara plats på tidningarnas löpsedlar. Du får cancer av skidvalla, bacon och riskakor. (Nu tänker jag inte skriva om cancerrisk-ökningar men jag kanske kommer tillbaka till det i ett annat inlägg. Men det är värt att beakta att även motion och bra kost kraftigt ökar din risk att dö i cancer...) [1]
Risk är svårt att uppskatta och påverkas starkt av våra känslor. Vi tänker inte risk - vi känner risk. Om vi är positivt inställda till något och gör det frivilligt (t.ex. offpist-skidåkning) så underskattar vi risker; men om vi är negativt inställda till något och det står utanför vår kontroll (t.ex. cancer och terrorism) så överskattar vi risker . Vår riskuppfattning påverkas också av att om vi känner någon som liknar oss som har drabbats så överskattar vi vår egen risk. [2] [3]
Svårigheten att uppskatta risken för något försämrar vår förmåga att hantera den på ett bra sätt. För när det gäller åtgärder inom det medicinska området så föreligger det oftast så att ju större nytta en åtgärd har, desto större risker innefattar den (jämför alvedon och morfin). Detta är något som jag tycker går igen inom fler områden t. ex. kring utvidgad övervakning eller börshandel. Det föreligger oftast en positiv korrelation mellan risk och nytta. Man har dock sett i studier att gemene man har uppfattningen att det är en negativ korrelation mellan nytta och risk. Om något skyddar mot cancer så är det nog bra på alla sätt! [2]
Därför är det viktigt att belysa och åskådliggöra biverkningar av de insatser man gör så att det finns en möjlighet att balansera nytta mot risk. Ökade poliskontroller i utsatta områden kan möjligen minska risken för en terrorattack i detta kvarter - men till vilken kostnad?
Rädsla gör att denna balans inte uppnås utan att man är villig att riskera orimligt mycket, av rädsla för en specifik risk. T. ex. så väljer 90 % av amerikanska män med lågrisk prostatacancer att genomgå strålbehandling och kirurgi (med ofta besvärande biverkningar) trots att man inte ser någon överlevnadsvinst jämfört med expektans (att vänta och se hur cancern utvecklar sig). [4]
Vi måste kämpa emot terroristernas vilja att ingjuta rädsla. Både för att det är statistiskt sett inte finns skäl att rädslas men också för att det riskerar det öppna och fria samhälle som vi vill ha. För även om det är skrämmande att SÄPO går ut med misstankar om att det planeras terrorattacker mot Stockholm så är det väldigt mycket mindre skrämmande än om de gick ut och sa att: "Vi vet, med säkerhet, att ingen planerar några terrorattacker i Sverige."
För då står graden av övervakning inte i proportion till nyttan. Och det är inte ett samhälle vi vill ha.
[1] http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/2015/02/15/cancerfondens-falska-matematik/
[2] http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMms1409003 Invisible Risks, Emotional Choices — Mammography and Medical Decision Making
[3] http://bigthink.com/risk-reason-and-reality/terrorism-why-it-scares-and-why-it-unites
[4] http://bigthink.com/risk-reason-and-reality/cancer-phobia-fear-of-the-disease-can-do-as-much-harm-or-more-than-the-disease-itself
DN 16/11, bra ledare på samma tema http://www.dn.se/ledare/varning-for-enkla-losningar/
